Hej
I höstas bestämde jag och Ellen oss för att pausa vårt kära vardagsrum distant diying ett litet tag för att fundera på vad vi tänker med bloggen framöver.
Nu har det gått ett l å n g t tag.
Och vi känner oss inte så mycket visare.
Så det blir fortsatt paus.
Om du saknar oss kan du komma och hänga med oss i Örebro och Göteborg eller till exempel på Instagram.
Där heter vi ellenvingren och frusandgren.
hoppas vi ses.
Kärlek
/Jenny och Ellen
Idag fick jag paket på posten…
från en underbaring som jag skulle klassificera som pysselexpert nr 1, och som sprutar ur sig vackra grejer åt höger och vänster – nämligen Ellens mamma Ammi. Å hon är fin hon! Och i paketet låg de här skönheterna som hon har ‘krokat’
Och jag fattar inte hur man gör, hur man krokar. Men det blir verkligen fint och jag vill lära mig! Kanske både en krok-date och en krokbeskrivning här på bloggen?
Tack söta rara, you made my day.
xxx
Jenny
Nu är det snart en vecka sedan #frizon13 tog slut – vi har slagit ihop resväskan och åkt hem till Örebro och Göteborg. Jag tog farväl och packade ner Designverkstan
Ellen och Emanuel signerade en hög med skivor
Sen skildes vi åt. Efter en vecka som fyllts med mycket som varit bra, en del som varit jobbigt och hundratals möten och samtal med vackra människor var det skönt att komma hem.
Nu bär det av not nya äventyr mitt i vardagen. Tack alla ni som genom er närvaro var med och skapade #frizon13. Tack för allt pepp, kreativitet och närhet, på återseende nästa år!
Ps: Nu har twobirdsmusic en alldeles egen webshop! Där kan du både köpa den nysläppta skivan och annan merch. Bra va?! Gå in här och shoppa loss…
#frizon13 is over and out for this time. Hope to see you all next year!
xxx
Jenny
Nu är vi igång! Efter allt fix öppnades designverkstan på #frizon13 idag klockan tre. Lovely!
Så nu är det bara att ta sig ut på Närkeslätten och pyssla loss med oss.
Dessutom spelar Two Birds i ladan på fredag kväll och hela veckan säljer vi vår merchandice på Frizons designmarknad. Kom och köp hur mycket som helst!
#frizon13 is on! Welcome.
xxx
Jenny
Nu är vi igång! På onsdag börjar årets Frizon och distant diying finns på plats på fysiskt riktigt, vilken grej va…
Då Two Birds ska spela kommer vi sälja merchandice och fina grejer på festivalens designmarknad, som vi nu är fullt sysselsatta med att knåpa ihop.
Eftersom Ellen är både fågel och diyer springer hon mellan rep och pyssel…
Så det är bråda men härliga dagar.
Vi hoppas få träffa många av er på Frizon!
Kärlek
Jenny och Ellen
för nu är Ellen och Emanuels skiva klar och singeln med tillhörande musikvideo släpps idag!!
Här kan ni köpa singeln, och här är musikvideon. Gå in och gilla Two Birds på facebook så kan du vara först till kvarn när hela skivan släpps om ett litet tag. Jag har tjuvlyssnat och även om jag är så partisk man kan bli måste jag säga att den är en dröm. Varsågoda säger Ellen-bird och Emanuel-bird.
Two Birds single is out!!! Buy and listen here
x/jenny
Jag hade med två stycken garner till denna semester. Och några få broderitrådar. Alldeles för lite visar det sig efter att jag inte mått bra och legat stilla och lyssnat på talbok och virkat några dagar.
Men nu har jag iallafall ett färdigt solglasögon-fodral att stoppa i badkassen och det är bara att hoppas på fortsatt sol, så är jag redo för beach 2013.
Ready for beach 2013
x/jenny
Efter några av mina sorgligaste dagar finner jag mig i ett sommarparadis på Öland tillsammans med mina närmsta och en tid av vila och lugn.
Orden i en av de vackraste psalmerna tröstar och bär
blott en dag, ett ögonblick i sänder
vilken tröst vad helst som kommer på
allt ju vilar i min faders händer
skulle jag som barn väl ängslas då…
Just nu blir jag buren och behöver inte bära. Och det är hela skillnaden och räddningen. Att inte vara ensam.
Jenny
Kram fina vännen min. Ingen ska behöva va ensam.
Ellen
Glad midsommar till er alla var ni nu befinner er.
Själv är jag på en lägergård utanför Jönköping och det är så sommaridylliskt att jag inte vet vart jag ska ta vägen. Så jag stannar här. Mitt i sommaren.
Imorse, när alla fortfarande låg och sov, promenerade jag och e ner till sjön i väntan på att frukosten skulle öppna. Det var alldeles ljummet ute, fåglarna sjöng sina morgonsånger och fjärilarna dansade. Jag vet inte när jag sett så mycket vackert sist – det var så jag nästan sprack av sommarskönhet och jag bara måste måste måste få säga tack. De fagra blomsterängar… De skola oss påminna Guds godhets rikedom. Tack Gud. För att jag får vara med i år igen.
Happy midsummer everybody!
xxx
Jenny
Jag vet. jättekonstig rubrik. och helt olik Jennys. Men lite så ser denna midsommar ut. Jag är hemma och hostar för att jag inte ska hosta på mina kunder i butiken så varken jobb eller midsommarkrans blir det. Jo, jag måste ut och plocka!! om den så blir gjord av gräslök. Vi har alltid bundit kransar. Med mamma. I år verkar hon har gjort en som en slags dekoration till pergulan. kolla här. Fiffigt värre.
Blir det ingen krans har jag iaf satt upp den glass-struts-målning (inte struts som i fågeln utan i strut, men det ser ni la) som min syster Karin gjort till mig i examenspresent och ja… den piggar upp! vem behöver kransar!? INTE JAG! eller…? det är så himla märkligt vad man vill att vissa saker ska vara som de alltid vart. (Läste en bra krönika om midsommar av Ann Heberlein här. ) Jag har flyttat runt massa i mitt liv så jag vill gärna att vissa mobila saker, som midsommarkrans, ska finnas. Jag vill också att paket ska vara fint inslagna, att man äter glass när det är skolavslutning och att jag……
Lately, nej förresten ständigt jobbar Gud och jag med mig med att släppa taget och behålla taget om rätt grejer. Lyssnar på Amy Grants senaste platta varje dag denna vecka.
”Oh, it’s better not to know
The way it’s gonna go
What will die and what will grow.
Goodbye more than hello
It’s better not to know
Those tiny stems became these trees
With dirt and storm
And sun and air to breathe
Like you and me.
And some fell down
And some grew tall
And those surviving twenty winter thaws
Have the sweetest fruit of all.”
och som i en annan av sångernas text här på post-it-lappen jag var tvungen att skriva på jobbet här om dagen.
Hur än din midsommar är. Trött som min eller overkligt ljuv som Jennys. Det finns vila. Det finns fantastiska låtar. Det finns gigantiska glasstrutar och You are loved. You are golden. Underbara sanningar.
if your midsummerday is beautifully wonderful like Jenny´s or tired like mine. You are loved. You are golden. Lovely truths. Don´t forget.
love/ellen
Min bästa vän är superkär i mig. fortfarande!!! jag förstod att han var bra. och bra för mig. och jag för honom. tyckte att han var den finaste jag träffat och jag var så lycklig över att han ville bli min. Vad visste jag då? Ingenting känns det ju som nu. Jag förstod att han var bra men så här bra? jag kunde inte ana att han skulle växa så mycket i mina ögon och mitt hjärta för dag. dans på rosor? Nej. Vi har inte varit förskonade från allt elände under dessa 3 år som gifta. Far from it. Livet suger ibland. och han är inte toppencharmig alltid. Han tar dåliga beslut och reagerar konstigt. Precis som jag. Men det är inte det som är grejen. Grejen är att jag är trygg. Jag vet att han vaknar varje morgon och väljer mig. Han väljer oss. Precis som jag. Genom allt är vi ett team. Vilken nåd. Team Vingren. Tack god Gud.
love/ellen
my husband and I have been married for 3 years today. So much grace. We are a team. Team Vingren.
Idag är jag tillbaka på jobbet efter några dagars komp. Jag har börjat ta ut min övertid som jag sparat på mig under våren vilket innebär att jag jobbar minsta möjliga fram till semestern – helt okej. Och bra för mig. Jag behöver träna på att vara ledig och inte bara jobba med annat när jag inte är på mitt huvudjobb. Jag har insett att jag är lite rädd för att stanna upp och vila eftersom det brukar bli så mycket tankar och tyngd då. Så jag springer lätt på. Men jag blir bättre och bättre på att stanna upp och inse det. Och har bestämt mig för att verkligen träna denna sommar. På att stanna kvar i nuet. I närvaron.
En sak jag älskar att sysselsätta mig med när jag är ledig, som inte har med jobb att göra, är att strosa iväg till närmsta secondhanden. Igår var jag där för att hitta sandaler till lilla e. Bara sandaler. Men hoppsan vilka små skatter som ändå hamnade i min påse…
Det här med att shoppa… Och att bli kär i grejer. Det är någon jag jobbar på. Eller snarare av. För min egen hållbarhets skull, och för jordens och klimatets.
Jag har motvilligt insett att för mig handlar shopping ganska mycket om att dämpa och fylla. Och jag tror det är många som kan känna igen sig i detta. Det är som att vi bär på en slags tomhet som vi försöker fylla med olika saker. Ibland är den mer tydlig, ibland märks den knappt alls. För en person som mig är den ganska konstant närvarande. Parallellt med att jag lever ett väldigt lyckligt liv fyllt av nära relationer och en god tillvaro bär jag på denna tomhet och får passa mig för att den inte tar överhand. Den handlar om min fundamentala längtan efter svar på livets stora frågor, och saknad efter den fullkomliga närhet jag känner mig skapad att leva i.
För mig är det lätt att hamna i dåliga vanor för att fylla denna tomhet. Som i konsumtionsdiket. Och det är väl ganska tydligt att det är fler än jag som hamnat i detta dike i vår västvärld.
Detta dike är dåligt på ett personligt plan – eftersom det inte fyller tomheten utan ofta leder till en ännu större hopplöshet – men det skadar också miljön och hotar hela vår framtid på denna planet. Som vi alla vet. Därför måste vi, och det finns tyvärr ingen annan väg att gå, förändra våra vanor. Och det börjar i den lilla människans vardag, tror jag.
För några månader sedan bestämde sig jag och Emanuel för att handla Rättvisemärkt och ekologisk så långt det är möjligt. Och är det en produkt vi ”behöver” som inte finns som rättvisemärkt eller ekologisk vara ska vi fråga oss:
– behöver vi verkligen varan eller vill vi bara ha den?
– vem får i slutändan betala priset för varan i form av miljökatastrofer och vidriga arbetsförhållanden?
Jag vet, det låter oerhört pretentiöst och svårt att orka leva efter i längden, MEN det fina är vad som hänt med mig efter vi tog detta beslut.
Jag förstår ju att min lilla familj inte räddar planeten genom att köpa ekologiska och rättvisemärkta produkter – det är såklart en fis i rymden – men om alla gjorde som vi skulle det ju faktiskt vara mer än så. Då skulle vi på riktigt kunna påverka och förändra på riktigt.
Och vi i väst har inte riktigt något val. Som de sa på biståndsorganisationen Diakonia, när jag var där för några veckor sedan, angående sin senaste kampanj springnotan:
Vi i väst har flera år suttit vid bordet och ätit gott, men istället för att betala för oss har vi lämnat en springnota som den fattiga delen av världen nu får betala. I form av klimatkatastrofer, och vidriga arbetsförhållanden. Det är dags att vi betalar för oss. Och att vi förändrar våra vanor.
Den övning det inneburit för mig att tänka till när jag ska köpa något, och försöka handla så miljövänligt som möjligt, har börjat göra något med mig. Och detta är fint. Den panikartade känsla av att ”jag måååste verkligen ha den här grejen för att vara lycklig” och jag ”behööööver verkligen den här produkten och kommer ångra mig såååååå om jag inte köper den” har mattats av. Jag har blivit lugnare när det gäller att handla och insett att jag verkligen klarar mig utan… det mesta som jag tror att jag behöver.
Jag har liksom börjat njuta av de saker jag faktiskt har. Och de saker jag kan göra själv. DIY-andan har rotat sig ännu djupare i mig och kreativiteten har fått en ännu större plats.
När det gäller mat har jag börjar värdera denna på ett helt nytt sätt. Jag slänger inte mat som förr- eftersom den är så mycket dyrare (den kostar det den egentligen kostar) och jag värderar den högre. Då den inte heller innehåller lika många dåliga grejer i form av tillsatser och bekämpningsmedel som ”vanlig” mat märker jag att jag även njuter mer av den och har en bättre relation till den än jag haft på länge (den relationen har varit lite komplicerad genom åren).
Och jag tycker det som Patrik Hagman, en favoritförfattare, säger om frihet verkligen stämmer. Han pratar om att frihet inte är detsamma som valfrihet utan frihet är möjligheten att välja det goda. Genom att bestämma sig för att bara handla ekologiskt och rättvisemärkt är jag lugnare när jag handlar eftersom jag inte behöver göra tusen olika val hela tiden (som innan stressade mig onödigt mycket) utan istället har jag några få varor att välja mellan i affären. Sen åker jag hem med ett lugn över att jag inte köpt mer än jag behöver (oftast) och att de varor jag köpt är så bra de kan bli utifrån ett etiskt och miljömässigt perspektiv.
Det kanske låter högtravande men det ger mig en väldigt tillfredsställande känsla.
I det stora hela har denna övning hjälpt mig välja att lägga tid på det viktiga i mitt liv, det jag egentligen värderar högst. Jag har börjat hitta mer tid och lugn till familj och vänner istället för att hasta runt i något slags konsumtionshysteri, och det enkla i livet har också blivit det jag uppskattar mest. Det är som att jag har taggat ner, snurrat klart och börjat andas djupare. Och fått mer tid till… Livet.
Jag börjar ana att om jag lever ett enklare liv, med mindre utgifter kan jag också leva ett rikare liv. Jag behöver inte lika stora inkomster eftersom jag inte har så stora utgifter. Jag tillåts varva ner och hinna ikapp mig själv.
Lite som miljöpartiets förslag på en 35-timmars arbetsvecka. För att fördela arbete till fler och för att hjälpa människor leva enklare men rikare liv. Fint. Och bra. För att vi ska hålla i längden.
Sånt tänker jag på idag. Vad tänker du på?
Today I’m pondering upon how I can live a good sustainable life that effects the world in a good way and saves our future.
xxx
Jenny
Imorgon är det äntligen dags för eventet Trafficking i verkligheten och i populärkulturen som Malin Roux och jag har planerat ett bra tag nu. Malin grundade RealStars 2010 eftersom hon ville verka för en bättre värld fri från sextrafficking, och RealStars arbetar nu opinionsbildande både nationellt och inom EU. De uttrycker budskapet Fair Sex i både design, konst och mode för att nå och engagera många. Detta gör att det passar som handen i handsken för RealStars och mitt jobb på Bilda – Hantverka Påverka att samarbeta.
RealStars har precis anställt Stefan här i Göteborg för att driva arvsfonds-projektet Creativity for Fair Sex och i höst vill vi starta grupper som utforskar hur Fair Sex-budskapet kan uttryckas i craftivism, design, konst och mode – det ska bli så spännande! Så om du har ett kompisgäng, eller om du som individ vill engagera dig i kampen emot trafficking är det bara att höra av dig till mig på: jenny.sandgren@bilda.nu
Men först och främst: Kom till Bio Roy kl. 17.30 imorgon. Här kommer du till eventet på facebook där du kan anmäla dig och sprida det vidare till nära, kära och alla andra. Här kan du läsa en intervju med mig angående morgondagen som ligger ute på Bildas hemsida.
Oerhört varmt välkomna!
Please join us in fighting the modern slavery of human trafficking. If you pass by Gothenburg tomorrow you are most welcome to Bio Roy at 5.30 pm.
xxx
Jenny
Hej.
Äntligen dags för designmarknad i Örebro! Bakom kulturhuset om det är fint väder. Inne på café deed om det blir regn. Ska bli himla kul. Jenny, luttrad designmarknadslady, men jag… nja.. nån gång eller ett par om året max. Så nu är det dags. : ) Jag kommer vara där i egen hög (161 cm för att vara exakt) person och så även min med printotekare och tillika nygifta väninna Stina Lewinson och sälja nya och gamla prints till TOKIGA priser. Yes. Kanske får vi med oss en lite sju-årig konstnärinna och kompis några timmar. Så värt! Kom så ses vi! Jenny, DU kommer väl i alla fall? love/ellen
prepping for this saturdays design market. i´ll be there with printoteket.com 🙂
KUL eller hur! Mer info kommer snart… (men du kan anmäla dig redan nu – först till kvarn gäller…)
xxx
Jenny
Det finns få personer jag är så stolt över som de här två. Och då passar det utmärkt att vara gift med den ena och bästis med den andra. De är ju bara helt fenomenala.
Och de har ju sitt band Two Birds. Som jag är fan nr 1 av. Och nu är det snart dags för dem att släppa sin första skiva – som vi har väntat och längtat!
De startade Two Birds duon utifrån en dröm om att inte behöva göra allt själva – varför ska man klara sig själv när man kan få hjälp av varandra? Det är mycket roligare att spela varandras låtar och göra hela grejen tillsammans. Och samarbeta med andra kreatörer åt höger och vänster så tusen synergieffekter sker och allt blir så mycket större och bättre.
Som ett sista led i ”släppaskivanprocessen” har de nu dragit igång en fundraising där vi alla kan få vara med och göra skivsläppet möjligt – så kul!
Om du vill – gå in här och hjälp till.
(jag har hört det ryktas om att man får en liten överaskning – kanske att den är skapad av distant diying, blink blink – när man hjälper till)
click here to help the lovely duo Two Birds release their first album
xxx
Jenny
Till skillnad från min son (som kan hålla sig en hel dag) blir jag kissnödig stup i kvarten. Nu vet ni det. Detta resulterar i en massa handtvättande och handduken är nästan alltid blöt på toaletten – verkligen ingen big deal men ändå lite irriterande. Eller rättare sagt- hade det varit någon annan än jag som blötte ner den stup i kvarten hade jag nog varit mäkta irriterad på denna någon. Men då min man är full av nåd och tolerans har han nog inte ens reflekterat över detta än och jag får en chans att fixa till grejen innan den blivit en grej. Smart Jenny, blink blink. Min lösning kl ett i går kväll var att hänga upp en extra handduk som blev en hand-handduk, och att förtydliga vilken av de andra handdukarna som hör till vem – ni hör ju själva vilken nivå kreativiteten ligger på nattetid hemma hos Sandgrens, haha.
Tidigare på kvällen hade jag organiserat mitt skrivbord och skrivit ut dymo-etiketter på löpande band
Så jag fäste handduks-etiketterna på klädnypor
Klart!
Quick fix that saved my little family from frustration
xxx
Jenny
…men det kan bli bra ändå.
Planen var att jag och Emanuel skulle spendera Kristi Himmelfärdshelgen i Köpenhamn med kära vänner på en inspirerande ledarkonferens. Men så hände det här…
Av någon märklig anledning slutade min högra ansiktshalva fungera och jag fick stanna hemma och besöka akutmottagningar, trixa med mediciner och ha piratlapp för ögat som inte ville blinka. INTE enligt planerna.
Men då Emanuels föräldrar redan var inbokade barnvakter så byttes min Köpenhamns-weekend mot en hel hög med e g e n t i d . Och det var inte så illa det heller.
Som jag har promenerat…
…fixat hemma…
…fikat och njutit av lilla e och farmors bakverk…
…och tagit det väldigt väldigt lugnt.
Inte som jag tänkt men väldigt bra ändå. Lite som livet i ett nötskal.
The weekend did not turn out as planned, but it all worked for the good in the end.
xxx
Jenny
Jag vet. Jag är frånvarande här. Har varit ytterst närvarande på andra ställen. Kreativiteten har yttrat sig mest i låtform men efter att ha sett din ommålningsmani lately, jenny, så kröp sig ommålningslusten på och julklappsprojektet till John kikade fram. Klart man kan ha fler färger men nu hade jag bara denna och jag är inte helt klar med fler än en. Ska står ”grabben med varm choklad i” på en också. Ska göra om och göra rätt. Men fint va?
inspired by jenny’s latest repainting projects I started drawing on mugs : )
Love/Ellen
Superfina. En till mig tack!
xxx
Jenny
Jag tycker det är så fascinerande hur vi människor tilltalas av olika saker. Själv känner jag oftast väldigt starkt vad jag tycker om/inte tycker om gällande stil och estetik och det är mig helt ofattbart (och underbart) hur någon kan ha en lika stark åsikt som är tvärtemot min.
Då försöker jag ibland utmana mig att se genom den andras ögon och se det den ser. Och ibland fattar jag vad som är grejen med grejen. Vad den andre såg. Som med de här små uggle-bokstöden som jag hittade på kyrkloppisen härom veckan. Verkligen fula. Tyckte jag först. Men sen började jag experimentera med blicken… Och insåg att jag skulle älskat dem om de istället för att vara träfärgade hade varit målade i någon stark färg. Som gult. Så jag köpte dem, testade, och ett tu tre blev det en liten kärlekshistoria istället.
Tänk vilken skillnad det blir när man tar någon annans perspektiv. Så viktigt, svårt och vackert.
Pondering upon what it means, and what results come out of, taking on an other persons perspective…
x/Jenny
distantdiying.wordpress.com 